Idag har vi tillbringat flera timmar på sachsska, Decibelles feber ville inte ge med sig med alvedon kommer vi ner till 38,7, så jag bestämde mig för att åka in för att bli av med oron.
När vi kom in och jag förklarade läget fick jag hönsmamma blicken av killen i receptionen, i väntrummet låg det en liten tjej på soffan och såg nästan livlös ut och en kille som fick dropp och knappt kunde stå då han mådde så dåligt, jag kände att jag kanske kom in i onödan.
Vi fick träffa en sköterska som tog blodprov, temp och vägde Decibelle sen fick vi sätta oss och vänta, hörde en pappa mumla att nu har det gått sju timmar och tänkte att det här kommer ta evigheter. Efter ca 20 min kom sköterskan tillbaka och såg lite oroad ut, Decibelles värden skrek infektion, och vi fick komma in för att tvätta rent, byta blöja och få en binda som skulle kollas var femtonde minut så dom kunde få urinprov. Decibelle kissade och sköterskan kom tillbaka med ännu mer oro i blicken, både protein och vita visade provsvaren och ett nytt urinprov skulle tas, vi fick ett eget rum och det var 6 före oss i kön, innan jag hunnit kolla bindan första gången var det tre och efter svaren på det nya urinprovet var det helt plötsligt bara en, vi blev prioriterade och jag började bli orolig.
När doktorn kom och hade undersökt Decibelle sa hon att det förmodligen är urinvägsinfektion (jag andades ut och tänkte skönt "bara" det) men det kan man inte vara helt 100 på. Det kommer leda tillefterkontroller osv (visste inte att det var så allvarligt med urinvägsinfektion), och att vi kommer bli inlagda på avdelningen, men eftersom Decibelle åt hyfsat bra, var pigg när hon var vaken Och kissade mycket så fick vi permis till imorrn då nya prover ska tas.
Så nu är vi hemma och vid minsta oro ska jag ringa till avdelningen för rådgivning och vara beredd att åka in.
Tur att man litade på magkänslan, för dom 2,5 timmar vi tillbringade på akuten var absolut inte i onödan.