Denna vecka börjades med åkpåse i vagnen för Decibelles del, till Wilmer blir det fäll. Känns lite tidigt med åkpåse men tycker det är skönare än varma byxor och filt.
Vi har även köpt overaller inför vintern Wilmer fick en från polarn och pyret hade bytt till mig presentkort och så hade jag 15% rabatt så det vart 500kr billigare, Decibelle fick nöja sig med Didriksons från förra året då det var 30% rea på dom.
Skor väntar vi med ett tag till, då Wilmers fötter verkar växa så himla fort och vill ju inte att dom ska hinna bli för små, och Decibelle kommer nog inte behöva skor än på ett tag och dessutom har hon så små fötter att det är svårt att hitta nått som passar över huvudtaget.
.

Idag har det varit en lång dag, vi var uppe vid 6.15, på sös 8.15, där vi gjorde ultra och röntgen på Decibelle, hon var så duktig. Gnällde inte alls, förutom när dom sprutade in kontrastvätskan i foten. Vi fick även resultaten idag så slipper åka dit på måndag igen, dock så ringde dom Ludde om det så jag har inte riktigt fått svar på alla frågor men nu sätter vi punkt på det här.
Efter sös stressade vi hem för att byta vagn, andas ut och sedan hämtade vi Wilmer på dagis för att fortsätta till lekparken där vi gungade tills Wilmer nästan som ade.
Väl hemma åt vi pannkakor och busade en massa med mosterVera, farbrorAnton ringde också. Och nu ligger jag i sängen och lyssnar på underbara ungarnas små andetag

Idag var vi inne på avdelningen och tog nya prover vilket Decibelle inte tyckte om, hon har njurbäcken inflammation. Mycket höga infektions värden och e. coli bakterie i kisset.
På tisdag får vi sista provsvaren och en tid till ultra. Så nu håller vi tummarna att allt fortsätter åt rätt håll.

Idag har vi tillbringat flera timmar på sachsska, Decibelles feber ville inte ge med sig med alvedon kommer vi ner till 38,7, så jag bestämde mig för att åka in för att bli av med oron.
När vi kom in och jag förklarade läget fick jag hönsmamma blicken av killen i receptionen, i väntrummet låg det en liten tjej på soffan och såg nästan livlös ut och en kille som fick dropp och knappt kunde stå då han mådde så dåligt, jag kände att jag kanske kom in i onödan.
Vi fick träffa en sköterska som tog blodprov, temp och vägde Decibelle sen fick vi sätta oss och vänta, hörde en pappa mumla att nu har det gått sju timmar och tänkte att det här kommer ta evigheter. Efter ca 20 min kom sköterskan tillbaka och såg lite oroad ut, Decibelles värden skrek infektion, och vi fick komma in för att tvätta rent, byta blöja och få en binda som skulle kollas var femtonde minut så dom kunde få urinprov. Decibelle kissade och sköterskan kom tillbaka med ännu mer oro i blicken, både protein och vita visade provsvaren och ett nytt urinprov skulle tas, vi fick ett eget rum och det var 6 före oss i kön, innan jag hunnit kolla bindan första gången var det tre och efter svaren på det nya urinprovet var det helt plötsligt bara en, vi blev prioriterade och jag började bli orolig.
När doktorn kom och hade undersökt Decibelle sa hon att det förmodligen är urinvägsinfektion (jag andades ut och tänkte skönt "bara" det) men det kan man inte vara helt 100 på. Det kommer leda tillefterkontroller osv (visste inte att det var så allvarligt med urinvägsinfektion), och att vi kommer bli inlagda på avdelningen, men eftersom Decibelle åt hyfsat bra, var pigg när hon var vaken Och kissade mycket så fick vi permis till imorrn då nya prover ska tas.
Så nu är vi hemma och vid minsta oro ska jag ringa till avdelningen för rådgivning och vara beredd att åka in.
Tur att man litade på magkänslan, för dom 2,5 timmar vi tillbringade på akuten var absolut inte i onödan.

Min lilla sessa har 39-40 graders feber som vägrar försvinna, hon var feberfri imorse innan vi åkte till dagis. Men nu är den tillbaka igen. Vill ju bara kunna trolla så vi får bort det onda,

testar en ny salva för Decibelles hals, armhålor och bakom öronen. Hon är väldigt "svampig" av sig sedan födseln, det är bra ena dagen och andra så vätskar det hur mycket som helst och är illrött och irriterat.
Det skulle gå över när hon började lufta halsen nite mer, men inte.
Så om inte bepanten hjälper blir det besök hos en hudspecialist för så här kan vi inte ha det, vi har testat alla baby och barn salvor, koksalt, hårtårken, sova med hängane huvud, dregglisar, kompresser och inget har gett resultat mer än max två dygn. Så om nån har tips så tar vi gärna emot tips.

Amningsproblem, har ni hört det förut?
Vet inte om jag skrivit om Decibelles vikt. Och matvanor tidigare, det är ingen bra, hon har gått upp ca 600g på två månader vilket inte är jätte dåligt men inte heller bra. Hon gillar ju inte flaskan och äter ca 40ml åt gången, vilket är hur lite som helst, Amma är hopplöst, hon är inte ett dugg intreserad av att suga vilket nu har lett till att min mjölk verkligen inte räcker till, så bvc tanten har rekomenderat flaskan så vi får lite koll och jag slipper amma 10 gånger per natt vilket jag hjort den senaste veckan. Eftersom det blivit mer ersättning nu under veckan så har hon fått svårt att bajsa, så vi fick börja med lite katronplommon om dagen (enligt bvc rekomendationer) och sked var en hitt, hon öppnar munnen och vill ha, nu ser vi framemot smakportjoner som vi börjar med nästa vecka, så håll tummarna nu att vi får ordning på det här med mat.

Mina finaste underhåller varandra medans jag slappar i soffan.

Syskonkärlek är det finaste som finns, i alla fall när det gäller mina småpluttar. Wilmer har börjat visa så mycket kärlek till Decibelle, ibland genom pussar, ibland genom att hämta nappen, kramar (mest i smyg), och sen hålla handen i vagnen.
Efter dagis kollar man alltid in om lillsystr ligger i vagnen, ofta börjas ordet lillsystr tjatas redan när han får syn på vagnen. Sen håller Wilmer mer än gärna syster i handen hela vägen hem.

Min mamma säger att jag har stans största kinder...

Men också världens gosigaste...

Idag blir världens sötaste sessa två månader, hon har nu fått sitt namn godkänt av skatteverket och heter Wilhelmina Decibelle (sistnämnda är tilltalsnamn).
Ett riktigt charmtroll är hon, ler oftast så fort man pratar med henne, ger ifrån sig glädje skrik och jollrar lite smått.
Nu har hon börjat visa intresse för leksaker som man kan följa med blicken, favoriten är pingu mobilen ovanför vaggan. Och något som intresserar henne väldigt mycket är Wilmer, speciellt om han sitter bredvid i t.ex soffan så vill hon gärna hålla ögonen på honom.
Något lite mindre kul är kvällarna, hon skriker oftast 1-3timmar varje kväll, det ända som hjälper är att gå med henne framåt vänd i famnen eller bärsele runt runt tills hon somnar för att sedan vakna efter en kvart och börja igen för att sedan amma och somna för natten med lite tur.
Men om det är kolik är det bara en månad till att stå ut.