Efter veckan i Nora har jag vart helt slut, dels för att Wilmers nattrutiner är helt rubbade och jag har inte fått sova dagtid alls dom senaste dagarna. Vilket leder till att sömnbristen blir allt större för varje dygn. Vet inte hur jag ska hinna ikapp den heller, då det är fullt upp dom närmsta dagarna ser det ut som. Skulle behöva en helt natt och sovmorgon utan att behöva gå upp och leta efter Wilmers napp hundra gånger eller ge han täcket, lyssna på hans gnäll när Ludde segar sig till köket för att värma en flaska och sen lägger han sig innan Wilmer somnat ordentligt så jag får ta mig upp ändå. Snart är det till och med slut på den lilla lyxen att få ligga kvar i sängen när det är matdags eller dra sig lite på morgonen då Ludde börjar jobba om en vecka igen. Fördelen är den att vi kan få tillbaka våra rutiner igen.
Här hemma skulle det behövas en stor sanering av golv och prylar, det är skitit och ingenting står på sin plats vilket får mig att bli iriterad också. Damsuger varje dag men ändå så är det fullt med sand och skit på golven, försöker plocka undan saker men ändå ser det förjävligt ut dagen efter. Och nu har vi Anton också vilket leder till att det blir änny skitigare på golv och soffan då han drar in massa skit.
Tjatar på Ludde att han ska göra vissa grejer som jag inte klarar av att göra själv men han orkar inte ta tag i det istället är det sport på tv varje dag. Som förövrigt står på två köksstolar för tillfället.
Wilmers rum skulle behöva en rejäl städning så sista råttlukten skulle försvinna, likaså flugorrna som den drog in. Men det kan jag inte heller göra då det står massa onödiga prylar där som jag inte kan göra mig av med själv, hyllor ska skruvas fast i väggarna, en ny matta måste köpas för att gömma reporna bänkpressen gjort i golvet, gardiner måste sys och en ny byrå måste köpas så jag kan få plats me alla Wilmers kläder i och ha någonstans att lägga den kommandes kläder som ska börja köpas snart.
Allt detta drar ut den sista orken ur mig och får mig att bara känna ångest när jag är hemma, hatar känslan att inte klara av att vara hemma hos mig själv.

Uch, vet inte om det är mina hormoner som spökar eller om det verkligen är så illa som allt käns just nu.