Dagarna känns så tomma...
Saknaden är enorm. Klumpen i magen växer varje gång jag sätter på datorn och kollar om du är inne och kommer sedan på att du aldrig mera kommer att vara där.
Ögonen tåras varje gång jag måste , påminna Wilmer om att du sover i himlen (månen som Wilmer säger).
Varför ska det vara så orättvist? Så svårt. Över två månader har gått, men jag kan inte glömma, inte sluta tänka, inte sluta vara arg. Varför var jag så dum, varför förstod jag inte? Varför åkte jag inte?
Jag stampar på ruta ett, och vill nog inte flytta till ruta två. För du är inte borta, jag vill inte förstå.
Du lämnade en så stor sorg, saknad och OSS.
Ett stort kaos som vi ska ta oss igenom, men jag ska lova att försöka göra varje dag till ett minne av guld och inte titta bakåt.
Du var den bästa +mormor man kunde önska sig, den bästa styvmor man kan hitta, jag har så mycket att tacka dig för.
Älskade Marja jag önskar du var här
Otur med vatten...
Vi har för fjärde gången haft vattenläcka, vet inte riktigt vad det är med oss och vatten.
Denna gång var det varmvattenröret i taket som hade fått en spricka, så sovrums taket hade fyllts med vatten.
Det var tur att vi märkte det så taket inte rasade ner på oss med all varmvatten. Så vi hade gubbar som sprang här med hinkar och våtdamsugare för att få ut vattnet innan fuktskadan skulle förstöra hela sovrummet. Håller tummarna nu att det dras av i alla fall några hundralappar på hyran.
Neljäs kerta kun meillä on vesivahinko, tälläkertaa makuuhyoneen katto oli täyttynyt vedellä.
Lämminvesiputki oli jotenkin alkanut vuotaan, onneksi me huomattiin se melkein heti ettei katto ja lämminvesi tippunut yöllä päähän.
Sakta men säkert...
Barnen har flyttat ihop, och verkar trivas.
Än så länge har det varit lugnt och bråkfritt i barnens rum, båda sover bättre på nätterna och verkar nöjda.
Det är inte riktigt klart än, men kommer bli så mysigt det bara går om jag får bestämma.
Decibelle on muuttanut Wilmerin huoneeseen ja molemmat vaikuttaa viihtyvän hyvin.
Fullt ös...
Idag har det varit fullt ös här hemma, till en början försov vi oss så vart lite sena till förskolan. Sen var det bara att stressa vidare till Liljeholmen där Decibelle hade läkartid, en väldigt efterlängtad tid. Hon har ju hostat länge nu och låtit rosslig, och diagnosen blev förkylningsastma, så nu hoppas vi att hon blir bättre bums.
Annars har det varit som vanligt idag, barnen hoppade i soffan på Ludde, dansade (ny sysselsättning hos oss) bråkade lite, lekte en massa och mös i soffan till Nalle Puh och så har Wilmer hunnit göra lite konst på bordet i deras rum.
Tänään ollaan oltu Decibellen kanssa lääkärissä, ja saatin vihdoinkin kunnon lääkkeet.
Söker...
Decibelle har gått på förskola i snart två månader och mina dagar börjar bli långa, för långa. Jag söker jobb förfullt men börjar ledsna på att vänta. Varför hör ingen av sig? Blir galen och börjar tappa lusten, varför ska det vara så himla svårt.
Parin viikon kuluttua Decibelle on ollut tarhassa jo kaksi kuukautta ja mun päivät menee hitaaati. Etin töitä päivittäin, mutta kun ei vaikuta olevan tarpeeks töitä. Miks kaiken pitää olla niin vaikeeta?
Feber och värk
Jag har känt mig lite halvdålig i några dagar, och igår small det.
Ludde fick åka hem tidigare för att jag inte hade ork att hämta barnen, idag har barnen varit hemma då jag helt enkelt inte orkade ta mig till dagis, delvis jobbigare men vad ska man göra när jag vet att jag får stanna minst två gånger redan på vägen dit för att hämta nya krafter.
Jag har försökt muta barnen med kakor och saft för att få ligga i soffan idag, så fort jag ställer mig upp känns det som att nån bankar mig i huvudet med en hammare, det snurrar och jag blir ännu segare. Jag börjar bli täppt i näsan och halsen gör så ont att nacken tar stryk.
Som tur sov båda barnen hyfsat länge efter lunchen, sen bjöd Wilmer på affe (kaffe), och så skulle mamma sova igen. Gullunge, nånstans förstår han att allt inte riktigt är som det ska.
Jobbigaste blir ikväll när jag måste orka städa upp dagens stök oavsett hur jag mår. Hoppas på bättre dag imorrn.
Tänään lapset on ollu kotona, olen niin huonossa kunnossa etten jaksanu jättää heitä tarhaan. Pää on kipee, kurkkuun sattuu, korviin ja tuntuu siltä että en tuu koskaan parantumaan. Onneks lapset on ollut aika kiltisti ja Wilmeri on jopa pitänyt kahvikekkerit.
Pidetään peukkuja että huomenna tuntuis jo vähän paremmalta.
Familjemys
Idag har vi haft en riktig slappis söndag, vi har myst och busat i soffan i princip hela dagen.
Tänään meillä on ollut sohva sunnuntai, ollaan vaan oltu.
Det börjar närma sig...
Idag är första dagen jag lämnade Decibelle på gården, och gick hem redan 10.30. Hon vinkade glatt och verkar inte bry sig om att jag går.
Allt hade gått bra som vanligt och hon hade ätit hyfsat mycket till lunch. Hämtade båda barnen redan efter lunchen så fick dom somna i vagnen på hemvägen.
Tänään oli eka päivä kun heilutin Decibellelle jo heti aamusta, mutta hain jo lounaan jälkeen.
Tredje inskolningsdagen...
Idag var det sista inskolningsdagen för den här veckan, vilket gick över förväntan.
Känns som att jag inte längre behövs, hon vill gärna leka med fröknarna och dom andra barnen, maten åker ner med en himla fart och sömnen kommer i princip på en gång när hon lägger sig.
Idag gick jag ifrån och hämtade efter mellis, lite jobbigt är det ju att lämna henne men det hade gått så bra så.
Tänään Decibelle oli ekaa kertaa yksin tarhassa, kaikki oli mennyt hyvin.
Inskolning dag 2...
Idag gick allt lite bättre, dels så var Wilmer lite mer samarbetsvillig och jag fick mer tid att dra mig undan lite.
men att vara ute en längre tid är nått dom inte riktigt funkar, Decibelle blir helt förtvivlad och vill in.
Decibelle somnade på en gång vid vilan och kom ut helt själv med nallen i armhålan när hon vaknade, till mellis åt hon tre mackor, så hungrig var hon också. Imorgon ska jag testa smita om det går bra för Decibelle.
Tänään oli toka tarhapäivä, ja kaikki meni hyvin, paremmin kun eilen. Decibelle nukahti melkein heti ja kun heräsi nousi ihan itse ja tuli nalle kainalossa leikkihuoneeseen.
Första dagen med inskolning
Idag klippte vi av navelsträngen lite, Decibelle började nämligen på dagis.
Det gick bättre än vad jag trott, hon lekte för fullt hela dagen, vi fick vara inne då hon inte kan göra så mycket ute nu och så vart Wilmer så förvånad över att vi var där så han satt fast som ett plåster på mig.
Lunch tryckte hon i sig som aldrig förr, trots att det såg lite torrt ut.
Vilan gick bättre än jag trott, hon fick madrassen bredvid Wilmer och somnade på ca tio minuter , dock kunde Wilmer inte vila när jag satt där så det vart lek för våran del.
Efter mellis åkte vi hem och båda barnen somnade i vagnen på vägen hem.
Men reaktionen efter att vi kommit hem hade jag helst hoppat, Decibelle gnällde i princip hela kvällen tills hon somnade (kors i taket) klockan sju.
Decibellellä oli tänään eka tarhapäivä, kaikki meni hyvin mutta kun päästiin kotiin mieli muuttui. Decibelle kitisi koko illan, mutta hiljeni heti kun pääsi omaan sänkyyn ja nukahti jo seitsemältä.
Bugaboo Buffalo
Idag har jag varit på en exklusiv förhandsvisning för Bugaboos nya modell Buffalo. Vagnen med stort V, men inte den perfekta.
Jag trodde nog lite för mycket på den och vart därför lite besviken, den var perfekt i mina ögon, har stor sittdel, stora hjul som går att låsa vid behov, förlängningsbar sufflett, svängbar bygel, stor varukorg, går att fälla ihop i ett stycke och det går att byta till lufthjul, allt jag vill ha, men var mer trögstyrd än vad jag förväntat mig,lite för lång och mer rörligt handtag än dom äldre modellerna, men gillade den höga sitsen och stora liggdelen.
Det jag skulle lägga till är ventilations nät i sufflettens förlängningsdel då det känns som att på sommaren blir det väldigt varm om suffletten är helt utdragen, om denna vagn skulle flytta hem till oss, är det något jag kommer att sy dit själv.
Lite trist är det ju att komma hem och känna sig besviken, men kommer helt klart ta mig ut och provköra den en gång till när den kommer ut till försäljning innan jag låter besvikelsen ta över helt, den har ju trots allt allt det jag söker i en vagn, om jag bortser från
Att den kändes lite trögstyrd.
Rensning...
Våren börjar närma sig och jag har ännu en gång lyckats samla på mig alldeles för mycket prylar under vintern.
Som tur är så har Decibelles gudfar flyttat till ett hus och tar gärna emot saker. Så skönt att slippa lägga ut på blocket och bytessidor, ger ju hellre till honom. Så nu ska det rensas, allt onödigt ska ut utöver det som redan ligger i min bytes hörna.
Kevät alkaa lähestyä ja on taas tullu kerättyä liikaa kamaa nurkkiin talven aikana, onneks Decibellen kummisetä on muutta ut taloon ja ottaa mielellään kamoja joista tadon eroon.
När är det över?
Det är fortfarande sjukstuga här hemma, nu har även Decibelle feber och är rossligare än vanligt.
Idag tog jag med båda barnen till vårdcentralen då jag trodde dom behövde antibiotika, men inga förhöjda värden alls, båda tog stick i fingret så snällt och Wilmer belönades med "amse"klistermärke.
Decibelle fick hostmedicin och luftrörsvidgande äntligen en läkare som tog mig på allvar när det gäller Decibelles hosta som hon haft i princip sen hon föddes. Om några veckor är det återbesök,
Efter läkarbesöken belönades barnen med bulle och hyrfilm och mys i soffan hemma med farbror Anton och Angelica, båda barnen somnade så sött på varsin sida av Anton.
Tänään käytiin lasten kanssa lääkärissa mutta ei löytynyt mitään pöpöjä kokeista, Decibellelle koitetaan nytten kahta eri yskänlääkettä jos ehkä päästäis eroon siitä, parin viikon kuluttua on uusi aika ja jos vielä on yskä niin joudutaan astma tutkimuksiin.
När man ser det värsta framför sig..,
Ringde sjukvårdsrådgivningen idag då Wilmer haft hög feber sen natten mot söndag, fick prata med en bitter sköterska och vart inge klokare alls.
Ringde på nytt efter ca fyra timmar då hans tillstånd inte blivit bättre, han hade vid de laget inte ätit mer än lite godis (mycket socker), och en deciliter nudlar på ca 30 timmar. Dessutom hade han legat i soffan i 18 timmar utan att gå upp, orkade inte hålla upp ögonen ordentligt, tempen var 40,05 och började få rödlila små små prickar.
Den sjukt trevliga sköterskan bad mig trycka på prickarna efter att vi gått igenom Wilmers tillstånd, prickarna bleknade inte när jag tröck på dom, hon började prata med lugnare röst och bad mig vänta medan hon skulle rådgöra med en kolega. När hon tar upp samtalet säger hon att hon skickar hit en ambulans och att Wilmer inte får somna, jag ska öppna upp fönstren, badda han med handdukar, och hålla koll på andningen då hon misstänkte att det kan vara blodförgiftning eller annan allvarlig infektion och då kan det gå fort för fort. Jag fick lägga på, men skulle ringa sos om läget ändrades.
Jag hann skicka iväg ett mess till Anton som jag visste var ledig att en ambulans är på väg och Decibelle behöver barnakt då det hade tagit Ludde 1-1,5 h att ta sig hit.
Jag har aldrig darrat så mycket, eller känt sådan smärta, ögonen tårades men kroppens instinkter släppte inte fram tårarna. Jag var rädd, rädd att förlora det jag älskar mest på denna jord, mitt barn.
Efter ca en kvart kom Ambulansen och gick fram till Wilmer, bad mig öppna upp ännu mer, tvinga i han dricka, dom frågade om någon kunde ha Decibelle. Efter att ha undersökt Wilmer så sa dom att vi kanske inte behöver åka in, Wilmer fick medicin och började gnälla och ville sitta i knät, ett gott tecken. Efter en timme sa dom att vi inte kommer behöva följa med om Wilmer dricker och äter nått, efter två glassar och lite saft sa dom att jag får nu välja själv om vi vill bli körda till sjukan, att dom ansåg inte att det behövdes längre. En kvart senare åkte dom efter att jag fått lite instruktioner och visste vart jag skulle ringa om läget ändrades akut och Wilmer skulle få så mycket godis, pizza, hamburgare och onyttiga grejer han ville
Jag kunde pusta ut, och kände hur spänningarna i kroppen började släppa.
Efter att ambulansen åkt, lekte Wilmer en stund, sov sedan och efter det har han ätit massa frukt och kex med morfarmors hemma gjorda saft.
Ett stort tack till dig Anton som ALLTID finns där.
Wilmerille lähetettiin tänään ambulanssi, mutta meidän ei onneks tarttenu lähtee sairaalaan. Wilmerin kunto parani nopeasti lääkkeitten ja kahden jäätelön jälkeen, ja jopa nousi leikkimään vähäksi aikaa. Mutta en vieläkään tiedä mikä aiheutti Wilmerin korkean kuumeen ja pilkut, mutta pääasia on että on pirteempi, paljon pirteempi jo nytten.