Bristning och tårar...

Idag har det fällts tårar.
Tog ett skönt bad och nu ångrar jag det...
Ja, jag vet att graviditeten kommer att förändra min kropp, och jag har trott att
jag varit förberedd på det och tänkt att när den första någonting dyker upp på
magen eller brösten ska jag vara lugn och rycka lite på axlarna.
Men så blev det inte.
Det började igår kväll när jag skulle kolla på mig själv i spegeln. Och jag började känna
mig stor, tjock vet inte vad. Jag bet ihop och höll tårarna inne blir ju inte mindre direkt.
Och så idag efter badet var det dags att smörja in hela kroppen och ja då får jag syn på
små röda sträck på undersidan av brösten (ja jag kan säga så nu för tiden) men inte nog
med det på baksidan av mina lår gömmer sig ett tiotal såna pyttesmå men jag ser dom.
Jätte töntigt jag vet, men jag hade tänkt att det skulle ta lite längre tid för såna förändringar.
Så nu sitter jag har och är olycklig.
Jag som precis accepterat att jag kommer få leva med prickarna i ansiktet i ca 6månader till.
Men nu ska den nya kroppen börja accepteras.

Tre år

För tre år sedan vid den här tiden satt låg jag och sov bakfull som ett as i min säng och var väldigt omedveten om att jag träffat killen jag skulle bli kär i på krogen kvällen innan. Jag hade varit så full att jag inte visste vad han hette jag hade bara fått ett nummer och bestämt "träff" på samma krog kvällen efter. I början hade jag väldigt svårt att släppa in han och det tog hela 5veckor innan han ens fick en kyss av mig o ja änny längre inan han fick mer. Men nånstans under dom fem veckorna utvecklades känslorna  Helt plötsligt så märkte mina vänner att jag aldrig varit så glad och lycklig, så fort mobilen pep började jag le och rodna...
En kväll förstod jag att jag älskade och vågade inte riktigt berätta det men svaret var sedan att "du behöver inte vara rädd, för jag älskar dig oxå."

Nu efter tre år är jag fortfarande lika kär i den underbara personen som nu ska bli pappa till mitt barn.

Ultra...


Nu ska jag äntligen uppdatera lite, har jobbat som en galning i några dagar nu och har inte haft tid med
dator, eller foton. Och nu håller kameran på att lägga av så bilderna blir suddiga oxå.
Får nog fråga Jenny om hon kan fota mina ultra bilder med sin kamera.
Men i allafall ultaljudet gick bra, en frisk liten pojke ligger och myser i min mage.
Dock så var han lite för liten så vi ska på ny ultra om 2 veckor för att se att han växer som han ska.
Men oroliga behövde vi inte vara.

Nervös...

Går in i vecka 19 idag. och på torsdag är det ultraljud, jag är så
jävla närvös. tänk om nått är fel eller om det skulle ha hänt nått
sen vi hörde det lilla hjärtat... Vill bara att tiden ska gå lite fortare
så jag slipper den här nervositeten.

helk ok...

nu har det städats i lägenheten, det skiner överallt och jag måste nog säga
att det var nästan kul att dammsuga, för dammsugaren var så bra... och jag
kan nog axeptera färgen om ett tag...

Bitter...

Nu när sommaren äntligen är här och alla är glada, tänkte jag skriva hur
olyklig jag är för tilfället.
Det är så att mina skor är helt trasiga och hade tänkt köpa nya idag, på min
lediga dag... Men först så kom inte lönen och sen jippii våran kära hund Anton
hittade grävlingbo på landet i helgen och förhoppningsvis fick loppor från den
(vill inte ha hundloppor). då man måste dammsuga allt, bil, säng, soffor, tvätta
alla filtar osv varje dag i ca 1-2 veckors tid.. så det var bara att köpa loppmedel
och börja tvätta... Dock så är varken hund/grävlings-loppor farliga för oss andra.
Och kan inte smitta på människor, ringt veterinären i panik...
Men nu kommer vi till den punkten som gör mig så ARG. Vid påsk så gick våran
dammsugare sönder, och vi har fått låna en lila hand damsugare av mamma tills
vi skulle köpa en ny med min skatteåterbäring(hade tänkt köpa en lite bättre/dyrare)
men när lopporna dök upp och allt måste damsugas så var det bara att åka och köpa
en ny idag och ja det fick bli en för 990kr en son som jag absolut inte ville ha, dessutom
är den appelsin orange och jätte ful uch och nu får jag vänta till nästa månad med skor
då den här 1000lappen var menad till skor.
Så nu är jag Arg, ledsen och gnällig, ja.

nice...

Var på promenad längst stranden igår och såg att man fick låna bastun vid stranden
om man tog med sig egen ved. Fräch var den oxå,
Utsikten var inget man ska klaga på heller.

Som tur så var det lite glöd i agrigatet när vi kom så vi slapp vänta i en timme
för att den skulle bli varm.
Ludde tog sig åretsförsta dopp, och jag sprang ut och in ur bastun.
Skönt var det och nu är det dags för soffmys framför tv.n sen blir det sova..

Skönt att vara ledig.

Idag har jag legat och latat mig i solen hela dagen, det är länge sen jag njöt såhär
av min ledighet. Har bara slappat i tre dagar nu. Som messt var det 31,7 grader i
solen idag. Det har det fixats med bilen medan jag studerade två stycker fjärillar.
Som har flygit runt här sen vi kom, jag har börjat fundera om det skulle kunna vara
Jimi och Stuie. Har börjat tänka på er killar väldigt mycket igen. Och saknaden har
självklart växt,. ni var ju vänner på ett annat sätt än alla andra.
♥Massa kramar till er dit upp♥

Men nu tror jag det börja bli dags att börja röra sig mot bastun.

v.18.


Nu är jag i vecka 18 (17+3) och hormonerna har börjat spöka så det bara
ryker om det, jag är som en tickade bomb dygnet runt,  eller så gråter jag.
Ansiktet är fullt med finnar, lika så mellan brösten tror att ryggen oxå börjar
bli prickig. Snart kommer väll bristningarna.
Äter gör jag konstant oxå, ibland undrar jag om det värkligen finns en liten
i min mage, den kanske växer av all mat jag äter...
Vi får vänta och se, på torsdag morgon klo 9.00 har vi ultraljud, jag hoppas
allt ser bra ut, nervös som fan börjar jag bli.

Igör mös vi...

Vänskap..

Jag har en vän, en vän jag saknar, en vän jag fortfarande har kvar, men är rädd att förlora.
Du har alltid varit vid min sida, men sen hände något som varken du eller jag vet.
Jag vill bara gå tillbaks i tiden och uppleva alla våra äventyr på nytt.
Jag visste inte att en person kunde vara  så viktig för en.
Och  det här inlägget kommer inte att bli av det är för svårt....


Dom här bilderna säger mer än 14000 ord och alla dom är guld värda.

Bildminnen..



Så många minnen kommer upp i huvet när jag kollar på bilderna fårn gamla mobilen.
Vart över 300 bilder och filmer att kolla igenom.
Och nu rinner tårarna ner, oh vad jag vill flytta bak i tiden i bland.

wilbelle.blogg.se

Ninni - Mamma till Wilmer & Decibelle

RSS 2.0